Binjurarna - nyckelspelare i hormonsystemet

En central del av det endokrina systemet utgörs av binjurarna – små men kraftfulla körtlar som är belägna precis ovanför njurarna. Dessa körtlar producerar flera viktiga hormoner som har stor betydelse för vår hälsa, bland annat adrenalin och kortisol. De är även involverade i regleringen av könshormoner som östrogen och testosteron, samt producerar sannolikt även hormoner som ännu inte är helt kartlagda av vetenskapen. Forskningen befinner sig fortfarande i ett tidigt skede när det gäller att fullt ut förstå binjurarnas roll i kroppen och deras påverkan på vår hälsa.

Hormontillverkningen i binjurarna triggas i första hand av stress. Vid stresspåslag ökar produktionen av bland annat adrenalin – ett effektivt överlevnadssystem som hjälper kroppen att hantera akuta situationer. En tillfällig ökning av dessa hormoner kan vara livräddande och ge kroppen den extra kraft som krävs för att hantera kriser.

Men om stressen pågår under en längre tid – exempelvis vid en skilsmässa, förlust av ett jobb, dödsfall eller andra känslomässigt påfrestande händelser – kan binjurarna överbelastas. När de ständigt arbetar på högvarv riskerar de till slut att bli utmattade och förlora sin funktion. Även en kort men mycket intensiv stressreaktion, som vid en förlossning, kan påverka binjurarna kraftigt eftersom enorma mängder adrenalin då frisätts.

Det är fortfarande relativt okänt inom vården att trötthet och nedstämdhet i efterförlossningsperioden ofta kan bero på just utmattade binjurar. Efter att ha arbetat intensivt under förlossningen kan binjurarna ha svårt att återhämta sig och producera tillräckliga mängder hormon för att ge den nyblivna mamman den styrka hon behöver.

När binjurarna förlorar balansen

När binjurarna är friska bör de kunna anpassa hormonproduktionen till kroppens behov – varken för mycket eller för lite. Vid utmattning fungerar dock inte längre denna reglering korrekt, och hormonutsöndringen blir istället ojämn och svajig – likt känslomässiga berg- och dalbanor som påminner om bipolära tillstånd.

Till exempel kan en depressiv period utlösas av att binjurarna överreagerar på stress genom att frisätta stora mängder adrenalin. Det i sin tur tömmer hjärnans dopaminreserver – signalsubstansen som är avgörande för att känna glädje och motivation. Just dessa kraftiga hormonella svängningar är typiska för det tillstånd som inom alternativmedicinen kallas för binjureutmattning.

Även om inte alla detaljer kring binjureutmattning ännu är fullt utredda, ligger den holistiska och funktionsmedicinska vården långt före den konventionella medicinen, som i många fall inte ens erkänner att tillståndet existerar. Sanningen är dock att människor i alla tider har drabbats av binjureutmattning – det som har förändrats är omfattningen. Dagens snabba livstakt, ständig stress, samt ökad exponering för miljögifter, patogener och tungmetaller har gjort detta till ett utbrett problem.

Det uppskattas att över 95 % av befolkningen någon gång under livet upplever ett tillstånd av binjureutmattning.

Vanliga symtom på binjureutmattning

Personer som lider av binjureutmattning kan uppleva ett eller flera av följande symtom:

• Ihållande trötthet och energibrist
• Koncentrationssvårigheter
• Minnesproblem och förvirring
• Känslomässig instabilitet
• Depression eller nedstämdhet

Eftersom adrenalin även är kopplat till drömmar (binjurarna aktiveras bland annat under intensiva drömmar, som vid flykt eller kamp), kan personer med kraftigt nedsatt binjurefunktion i vissa fall sluta drömma helt. Detta påverkar inte bara kroppen, utan även sinnet och själen, och leder till en djupgående psykisk utmattning. Vissa drabbade klarar endast av att vara uppe några timmar om dagen innan de tvingas återvända till sängen.

Systemisk påverkan – mer än bara trötthet

Binjureutmattning påverkar hela kroppen – inklusive andra körtlar och organ. Exempelvis tvingas bukspottkörteln arbeta hårdare för att balansera upp hormonbrister, vilket kan leda till inflammation och förstorad körtel. Hjärtat får samtidigt kämpa med att hantera förhöjda nivåer av adrenalin, kortisol och blodsocker.

Om en plötslig våg av stresshormoner sveper genom kroppen, förbrukas snabbt kroppens lager av glukos, glykogen och järn i levern. Levern måste då arbeta intensivt för att återställa balansen. Kortisolrusningar kan dessutom störa det centrala nervsystemet och påverka hjärnans funktion negativt.

Även brist på kortisol kan vara skadligt. Kortisol spelar nämligen en avgörande roll i omvandlingen av sköldkörtelhormonet T4 till dess aktiva form T3 – det hormon som kroppens celler faktiskt kan använda. Om binjurarna är trötta och kortisolproduktionen sviktar, kan T3-nivåerna på cellnivå sjunka, även om själva sköldkörteln är frisk. Detta kan ge tydliga symtom på hypotyreos, såsom:

• Viktuppgång
• Depression
• Håravfall
• Sköra naglar

Hur matvanor påverkar binjurarna

De flesta människor äter tre relativt tunga måltider per dag och låter bli att äta något mellan måltiderna. Detta är ett enkelt sätt att belasta binjurarna. Ungefär 1,5 till 2 timmar efter en måltid börjar nämligen blodsockernivån sjunka. När detta händer måste binjurarna ingripa och producera en cocktail av hormoner – bland annat adrenalin och kortisol – för att återställa energibalansen.

Förenklat kan man säga att varje gång vi går för länge utan att äta, tvingar vi binjurarna att arbeta övertid. Detta förhindrar deras återhämtning och ökar risken för långvarigt.

Ett av de mest effektiva sätten att stödja binjurarnas återhämtning är att äta små, näringsrika måltider eller mellanmål var 1,5–2 timme. Detta är särskilt viktigt om du samtidigt lider av andra hälsoproblem eller upplever neurologiska symtom – såsom de som förekommer vid Epstein-Barr-virus, kroniskt trötthetssyndrom eller fibromyalgi.

Att börja “småäta” – i motsats till traditionella måltidsvanor – är alltså ett läkande val för många.